aldrig mer igen
Jag är smart, jag kommer bli någonting, jag vill resa, jag vill se saker utanför stockholm. Det är ingenting jag tänker be om ursäkt för. Det räckte med när jag sa att det kanske skulle varit bättre om jag var död och det tog ett par sekunder för dig att svara.Jag älskar dig, men dom orden kommer du aldrig mer få höra, och jag har inte mig själv att skylla. Du har. Dom orden du sa till mig säger man inte. Du kan dra, långt långt. Jag vill aldrig mer se dig, höra sin röst eller något liknande. Du behöver inte ens anstränga dig till att skicka ett sms och fråga hur jag mår, för jag kommer inte svara, eller att du saknar mig, för jag kommer inte svara. Det är nog nu. Jag sa att det skulle bli såhär igen. Jag sa det till dig, men du vägrade lyssna och kolla vart vi står nu. Ingen vill ha med varandra att göra igen. Jag har attityd, men du har likadan. Vi eldar upp varandra men endå är det jag som ska få säga förlåt hela tiden. Jag tänker inte be om ursäkt för någonting som inte bara är mitt fel. Du då? Är du perfekt? För du verkar verkligen tro det. Allt vi hade kan du bara kasta bort, eller nu glömde jag, det kanske du redan har gjort. Ja, troligtvis. Jag är så arg på dig men ännu mer besviken, att du kunde visa dig vara sån hemsk person. Jag är inte någon slitdocka du kan stoppa ner i en låda och sen ta upp igen när du saknar den, när det händer nått i ditt liv sticker du ner huvudet i sanden och gömmer dig. Du är feg. Jag har aldrig sagt att du är elak, dum eller någonting liknande. Men nu kan jag säga det. Du är helt jävla blåst i huvudet.
Kommentarer
Trackback
