<3

Det blev till poesi i mina texter, det kommer låta jävligt tomt och banalt, bara säg som det var? Ingenting spelar någon roll, jag bara kör ändå. Slå tillbaks, jag ber dig när folken trycker ner dig. Respekten försvinner för varje gång du snackar ner mig.. Det fanns en tid i mitt liv när jag tog illa vid och varje gång du gav dig på mig gav jag dig krig men nu är det annat för utav dig kommer bara brist på energi, så mitt liv byttes ut mot poesi. Och alla vet idag av inget det du/ni sa, gjorde mig svag. Jag slår tillbaks med att aldrig lägg av, och står fast vid att stå upp oavsett vad. Som jag ser det har man två val.
1: Man kan vara tyst och leva lungt på sitt rum, se allting klart, färdigt, så länge man håller mun.
 2: Man kan agera, göra sig hörd, bara för dig, har mina texter blivit hörda, "tack" vare dig.
Nu är det dags igen, att prata allvar min vän. Jag är trött, jag är sne, så lite allvar igen. Sen har vi dom som inte vet vart dom står, dom bara glider runt och tror att livet leker.